Om oss
Jag heter Pia Gustafsson och är gift med Lars sedan många år tillbaka. Vi bor i Kungsbacka på "Sveriges framsida". Vi har uppfödning av rasen Coton de tuleár i hemmiljö.
Jag har 3 barn o 4 söta små barnbarn, ( livets efterrätt)..... Vi har 3 cottar : Ida f. -02, Daizy f. -05 och Zally f.-08
År 2000 frontalkrockade jag med en kvinna, som sov bakom ratten och jag bröt alla revben-bröstben-lårben och fick en tuff whiplash och hjärnstams-skada och det blev en lång rehabilitering för mig på olika sjukhus. Jag blev sittande i rullstol i 1 1/2 år och en dag när Lars körde ut mig på en "promenad", fick vi syn på en kvinna som hade något vitt gulligt med mycket päls på i famnen.
Jag trodde då att det var en katt, men när vi närmade oss,så såg jag att det var en liten hund. Vi pratade länge med matte till hunden..........Vad var det för ras? Hur var den mentalt?......osv.... Coton de Tuleár hade vi aldrig hört talas om Lars o jag, men det var kanske inte så konstigt, för det fanns då bara ca.600 st hundar av denna rasen i Sverige. Det var " Kärlek vid första ögonkastet" när jag såg denna lilla " Moa" första gången och Lars o jag bestämde att när jag blev lite bättre i min kropp, så skulle vi nog ta och köpa en liten "Cotte".
I April år 2002 kom vår lilla Ida hem till oss från Lindesberg. Hon var den sötaste valp jag någonsin hade sett.......och jag tycker fortfarande att det finns inga sötare valpar än "cottevalpar". Vi bestämde Lars o jag att nu när jag var bättre och kunde gå igen, så skulle jag sköta Ida´s promenader så mycket jag orkade,och när krafterna tog slut så skulle Lars ta över.
Min rehabilitering gick förvånansvärt snabbt till det bättre tyckte läkarna, men det var ju inte så konstigt tyckte vi för jag hade ju min lilla Ida att ta hand om och hon måste ut på sina dagliga små promenader, så det var bara att kämpa på, ut o gå.....
Jag fick från hjälpmedelscentralen en tre-hjulig "moppeped" som gick i en rasande fart av 10 km/tim. Ida älskade att få åka med på denna och hon skulle sitta mellan mina fötter och titta framåt. Om någon hund närmade sig "hennes" moppe så morrade hon!
Idag mår jag mycket bättre och instämmer till det gamla ordspråket:
